Fler kinabilder

Lite osorterade kinabilder, mest på barnen …

Nya glassiga Terminal 3 (världens största) på Beijing Capital Airport

Novas 4-årsdag

Förvirrade barn på Beijing Zoo

Niko utanför morfars hus i Liaocheng, Shandong

En enorm hoppborg i Liaocheng, Shandong

Det är hård konkurrens mellan hot pot-restauranger i Beijing och en del har börjat köra med olika typer av underhållning. Den här servitrisen uppförde ett slags dansnummer där hon genom att energiskt dra i ett stycke deg tillverkade ”la mian” (platta nudlar) som vi sedan fick äta färska.

Utslagen i ett bollhav i Beijing

Yo! Niko’s in the house

Den osynliga papperskorgen

Jag irriterar mig alltid på de reklamblad som ligger och dräller på golvet vid våra brevlådor. Hallå, detta är Singapore, jag trodde att det skulle vara rent! Människor, ser ni att det står en stor grön papperskorg alldeles intill? Jag vet att de små spam-breven tenderar att flyga ut av vinddraget när man öppnar brevlådan och hamnar på marken, men hur jobbigt är det att förpassa dem till papperskorgen?

Min teori är att Singapore har alldeles för många städare (jag har t ex folk på mitt jobb som putsar min telefon, desinficerar mitt skrivbord och tömmer min papperskorg varje dag), så att folk i gemen har lagt ner alla egna ambitioner på att hålla rent. Det kommer ju någon och städar upp ändå (hemma kanske det är hembiträdet).

Signerat
Vän av ordning

Affärsmän i fångenskap

I lobbyn i byggnaden där jag jobbar (huset Genome i det nästan löjligt futuristiska Biopolis) finns en liten TV-skärm som visar något slags meningslösa programsnuttar medan man väntar på hissen. Min hjärna har filtrerat bort det mesta jag har sett där – det enda jag kommer ihåg är en slogan från företaget som står för programsnuttarna: ”Reaching Business Executives in a Captive Environment”. Inga fina omskrivningar där inte – de vill ha sina affärsmän fångade i en kontrollerad miljö.

Sloganen återfinns också på företagets hemsida.

Blå himmel över Beijing

Dagen innan vi lämnade Kina (vilket vi gjorde mindre än ett dygn innan den förödande jordbävningen skakade Sichuan) åkte jag och Yiqing till konstzonen 798 i utkanten av Beijing. Vädret var fint – nedanstående bilder bevisar att himlen faktiskt kan vara blå i Beijing.

798 har varit det hippaste stället för kreativa beijingare under senare år, men nu verkar det anses ha blivit för kommersiellt. Mer bohemiska konstbyar har poppat upp ännu längre bort från centrum, men dem får vi väl ta nästa gång.

Vår taxichaufför visste inte riktigt var 798 låg, och efter ett antal telefonsamtal (både vi och han ringde till kompisar och frågade) dumpade han oss i ena hörnet av komplexet. Det var inte förrän långt senare vi insåg att han egentligen hade lämnat oss vid 751, en ny designzon som håller på att byggas upp i anslutning till 798. (Båda är gamla fabriksområden – fråga mig inte vad numreringen syftar på.) Det förklarade varför jag tyckte att området såg så rufft, über-industriellt och charmigt opolerat ut – det var helt enkelt inte färdigt. Det egentliga 798 såg mycket riktigt lite slickare ut, även om det också hade kvar en del industriella element.

Det hela påminde lite grann om fabriken i Norberg där det hålls en årlig elektronikmusikfestival, fast i mycket större skala.

Det fanns ett par installationer i 751 redan (och en gratis utställning med tidiga Andy Warhol-teckningar, men dem fick man inte fotografera.)

Sedan strosade vi över till 798 och tittade på lite konst.

Caféet utanför den lilla konstbokhandeln kunde erbjuda helt autentiska väst-mackor med ruccolasallad. Ganska ovanligt i Kina.

Skyltar och tshirts

Att skratta åt exempel på konstig engelska i Kina är den mest lättköpta formen av humor, men jag kan inte låta bli att visa några godbitar. (Det kunde inte heller Oliver Lutz Radke, som skrivit en hel bok, Chinglish: Lost in Translation, om lustiga engelska formuleringar i Kina).

Först har vi den här sympatiska produkten, ett paket servetter med det poetiska namnet ”Mind act upon mind”.

I ett stort bokvaruhus i Xidan-området i Beijing såg jag en informationstavla med 15-20 regler för hur rulltrappan skulle användas. Det är ganska roligt i sig, men jag fastnade för det här fragmentet: ”Preschool children and other incompetent people should be accompanied by an adult.”

Nåja, det är ju inte lika illa som handikapptoaletten med skylten ”Deformed man toilet” som ska finnas i Shanghai men som jag inte sett själv.

Så dessa barn-t-shirts jag hittade i en affär. Det intressanta är blandningen av vanliga ord och ren gibberish.

I Liaocheng såg jag en reklamskylt för en produkt med det mycket märkliga namnet ”Asses’ glue”, men jag satt i en taxi och hann inte fotografera skylten. För att ni inte ska tro att jag hittar på så har jag lokaliserat en länk till produkten, som verkar vara rätt välkänd i Kina. Tydligen finns det till och med folk som förfalskar den. En annan länk tipsar om att produkten innehåller stekt åsneskinn?!

Kinesiskt bröllop

Huvudanledningen till att vi nyligen åkte till Kina var att min svåger, Yiqings lillebror Wenqing (även kallad ”Myggan”) skulle gifta sig med sin flickvän Chunxiang. Bröllopet gick av stapeln den första maj, så istället för att gå i demonstrationståg som alltid annars ägnade jag mig åt att observera shandongska bröllopsritualer, äta mycket – väldigt mycket – mat och dricka kinesiskt brännvin. Bröllopet var med kinesiska mått mätt litet – futtiga 130 gäster. Det började utanför brudgummens föräldrars hus, och själva banketten gick av stapeln på staden Liaochengs finaste hotell. Vi såg faktiskt ett par pekingoperastjärnor skymta förbi i ett av VIP-rummen på hotellet under bröllopet (inte för att jag kände igen dem förstås). Dem såg vi senare uppträda i ett enormt, nybyggt operahus, men det är en annan historia.

Efter att löftena hade avgivits (jag måste erkänna att jag hade svårt att hänga med i den kulsprutesnabba Shandong-dialekten, så jag vet inte riktigt vad de gick ut på) vidtog en del skojiga upptåg, som att en av männen måste försöka röva bort bruden.

Lite mer bilder från banketten på hotellet:

För den som fortfarande inte fått nog finns det fler bilder här

Tredje gången gillt!

Nu är måttet rågat – jag har tröttnat på det lynniga iWeb och flyttar över Lejonstaden hit, till ett förhoppningsvis stabilt och permanent hem. Vi kan kalla det Lejonstaden 3.0.
För den som vill se de gamla inkarnationerna av bloggen så finns originalversionen här.
Efter en hårddiskkrasch förlorade jag en livsviktig fil som innehåller bloggens struktur och den hamnade i limbo. Ersättare blev den här bloggen. Den har jag inte hunnit/orkat uppdatera på grund av (1) en kinaresa, (2) sjukdom, (3) en kopp kaffe i min laptop, som fortfarande är på service.

I början av denna nya fas av Lejonstaden blir det nog inte så mycket Singapore, men desto mer Kina. Det finns ju inget bättre än semesterbilder!