Idag bestämde vi oss för att besöka ett spirande Koreatown som vi läst skulle finnas en rätt så kort taxiresa bort. Efter en smått obehaglig taxiresa (en liten utvikning här: Vad är det med taxichaufförer i Singapore? Om den svenska taximodellen är att det kostar skjortan men att man får bra service och att chauffören kan sin stad, så är den singaporianska modellen att det är billigt men att chauffören oftast är sur, gnällig och kräver att man beskriver exakt hur han ska köra till sitt mål. Kanske har det med lönenivåerna att göra.) kom vi fram till en av restaurangerna i det lilla koreaklustret. Den hade beskrivits som autentisk och ett stamhak för koreanerna som bor i närheten. Jo tack – jag har visserligen bara varit i (Syd-)Korea en gång och har därför inte så bra koll, men nog smakade det både extremt gott och ungefär som i Korea. När vi såg buddhistmunken som bänkade sig bredvid och beställde en bibimbap så kände vi att vi kommit rätt. (Inte för att buddhistmunkar behöver ha bättre koll på koreansk mat, men …)
Efter maten gick vi omkring lite i området Bukit Timah, som restaurangen ligger i. Vi hade aldrig varit där tidigare och upplevde det som oväntat pittoreskt.
Runt knuten fanns en blå kyrka och ett par tre tempel, däribland ett som var tillägnat Tua Pek Kong, 大伯公 eller fritt översatt “stora farbrorn”, ett gudaväsen från den malaysisk-kinesiska panteonen.
Själva Koreatown verkade mest bestå av restaurangen där vi just varit, en koreansk livsmedelsbutik (Lotte Mart, se nedan) och ytterligare en restaurang längre bort på samma gata (syns tyvärr inte på fotot).
