Spegelskrift

Min dotter har plötsligt börjat skriva spegelvänt, som Leonardo Da Vinci gjorde i sina dagböcker. Hon har kunnat skriva sitt namn sedan en tid tillbaka (i övrigt är det mest slumpmässigt uppradade bokstäver) men då har det alltid varit rättvänt. Nu har hon börjat spegelvända både sitt namn och alla andra bokstäver/siffror (ja, jag har kollat med en spegel). Någon annan som stött på det hos sina barn eller sig själva?

Apropå hennes skrivande: Hennes enda försök hittills att självmant stava till ett ”ord” var när hon skrev VN på ett papper och hävdade att det stod ”The End”. Det stämmer hyfsat om man uttalar det på Singlish.

Jag – en datapunkt

Idag, när jag stod i kassan i vår närbutik, fick jag ett slags deja vu-upplevelse som gick ut på att jag omedvetet hade spelat med i en urban legend inom marknadsföring. Den som läser en introduktionstext om fältet data mining, som handlar om att utvinna statistiska samband ur stora datamängder, stöter ofta på ett ”klassiskt” exempel där dataanalytiker på Wal-Mart ska ha hittat en oväntad koppling när de tröskade igenom kedjans försäljningssiffror. Det visade sig att män ofta köper blöjor och öl samtidigt på fredagar (historien finns i många versioner, även lördagar förekommer), och därför började man placera öl och jordnötter nära blöjorna, varefter försäljningssiffrorna ökade. Tyvärr verkar exemplet vara påhittat. I alla fall stod jag där med ett paket blöjor, som var det jag egentligen skulle köpa, och en burk Tsingtao som jag plockat med mig som en eftertanke i ett stundens infall, och kände mig som ett levande läroboksexempel.

”Tinas”? – Engelska namn i Singapore

Visst är det lite annan förnamnskultur här – jag minns en födelsedagsannons med trillingar (eller kanske bara tre bröder, jag minns inte) som hette Aloysius, Ambroysius och, ja, jag minns faktiskt inte vad det tredje var, men Altoysius eller något liknande. (Vi hade förresten också en gästande student som hette Aloysius i vår grupp.) En insändare i dagens tidning identifierade två typiska karakteriska i sino-engelska förnamn.

In Hong Kong, I have come across people with first names such as Cardin, Henessey, Tiger, Fruit, Carbo, Oxide, and a man called Carmen.

I have also noticed two interesting naming trends among the Chinese in Singapore, China, Hong Kong and Malaysia:

1. The use of English surnames as first names, such as Wilson, Anderson, Vaughn and Cassidy.

2. Adding an ”s” to a ”regular” first name, such as Tinas, Adams, Lynns and Richards.

Regel 2 är väl, vid närmare eftertanke, något de gör i Litauen? (Fast bara för mansnamn kanske, jag är inte så insatt.)

Vitsigt

Attans också att min mobilkamera har så dålig upplösning. För den som inte kan se vad det står på skylten kan jag meddela att texten lyder ”BREAD PITT”. Nästan i göteborgsklass!

Rasharmonidagen

Snart är det dags för Racial Harmony Day! Denna dag instiftades för att påminna om raskravallerna 1964, då malajer och kineser drabbade samman. Singapore var redan från början ett multikulturellt samhälle med kineser, malajer och indier – och en del engelsmän, som idag motsvaras av expats från diverse europeiska länder och USA – men tidvis har spänningar mellan folkgrupperna lett till våldsamheter. Myndigheterna ser inte med blida ögon på någon form av rasism. När min bror Markus var här och intervjuade en rabbin sa denne att det var ganska bra att vara jude i Singapore, för ”Om någon börjar mucka så slår polisen sönder knäskålarna på dem” eller något liknande.

Bildkälla: http://www.mfa.gov.sg/experience/Apr2000/coverstory.htm

Singapore vill vara som Sverige

Exhibit A: Marcus Wallenberg har blivit invald i styrelsen i Temasek Holdings, Singapores statliga investmentbolag. Bolaget tros ha mycket omfattande tillgångar, ca 160 miljarder USD enligt The Economist. (Trivia: Temasek är ett gammalt namn på Singapore)

Exhibit B: Lee Kuan Yew säger att Singapore borde införa pappamånader och gratis dagis för att få infödda singaporianer att skaffa fler barn (istället för att låta invandrarna bli majoritet). Idag föder kvinnorna här bara 1.29 barn i snitt.

En kommentar från ett diskussionsforum: (garment = regering, ang mo = rödhåring dvs. västerlänning)

People have said the same thing to garment abt paternity leave and child care for a loooong time. I wrote in to Feedback unit. They just do not see it until Sweden showed the way NOW.

So it is NOT only the sales service personnel in Singapore that give the ang mo better service and listen to them more – like in the I No Stupid movie. The true problem lies with the garment – they also listen to ang mo MORE than their own people. So how do you expect the sales & service person in the hotel and restaurants and shops to do when the leaders themselves are ”Pinkerton” type?

Kineserna bakom reggaen

China Daily skriver om en av mina gamla käpphästar: att det var invandrade kineser som stod bakom en stor del av reggaeboomen på Jamaica på 60- och 70-talet.

Språkhybrider

Såg en kul hybrid mellan mandarin och engelska idag. En BreadTalk-butik (BreadTalk är en kedja som säljer riktigt gott nybakat bröd à la Europa) var under renovering, och på väggen stod det:

牛LOOK

Tecknet, som betyder ”nötkreatur” (ko/tjur/oxe etc.), uttalas ”niu” med stigande ton, vilket låter ungefär som ”new” på engelska. ”NEW LOOK” alltså.

Annars har jag bara hört talas om hybrider som går åt andra hållet, så att man använder bokstäver för att symbolisera kinesiska tecken, som i

卡啦OK (”karaoke”, OK ska vara ”-oke”)

G肉 (kycklingkött, ”G” ersätter tecknet 鸡 [ji uttalat med hög jämn betoning] som betyder ”höns” [höna/tupp/kyckling])

A钱 (sno åt sig pengar – taiwanesiskt uttryck, där ”A” vad jag förstår står för ett dialektalt ord för vilket det inte finns något tecken)

Affär

Bredvid vår tunnelbanestation finns en rätt så fascinerande affär. Den är späckad med varor från golv till tak och det är så trångt mellan hyllorna att en normalstor människa med nöd och näppe kan röra sig. Ofta får man gå bisarra omvägar när man plötsligt får möte mellan hyllorna. Barnvagn kan man förstås bara glömma. I gengäld är varorna billiga. Dessutom är servicen extremt effektiv: de ständigt ”businesslike” expediterna/butiksägarna (något leende har aldrig synts på deras läppar) verkar kunna alla priser i huvudet ända ner till obetydligaste suddgummi, och deras färdigheter i huvudräkning kan bara matchas av de där japanska räkningsgenierna som simulerar kulramar i huvudet för att dra kvadratrötter ur niosiffriga tal. De drar också fram växelpengarna med en Lucky Lukes hastighet och dänger sedan slantarna i bordet så att det klingar.