Hela förra veckan utspelade sig ett överdådigt taoistiskt spektakel på en gårdsplan nära vår lägenhet. Mängden gudabilder, blinkande neonrör och mandalor hade kunnat få den mest inbitna Goa-rejvare att känna sig lite förlägen.
Dessutom hade man laddat upp med hundratals (bokstavligen!) durianfrukter att offra till gudagestalterna (syns tyvärr inte på bilderna).
Det fanns också ett bås lite avsides där man uppförde taoistisk dockteater. Jag fann det fascinerande eftersom jag läst om att dockteater är en mycket viktig del av folktaoismen, men jag hade aldrig stött på det tidigare. Jag förstod förstås inte ett skvatt av pjäsen.
På festen (eller festerna, det pågick som sagt under en hel vecka, men bara på sena kvällar) förekom också en ritual där folk gick ned för en liten trappa. Jag har inte den blekaste om vad det kan tänkas handla om, men det verkade vara något som åldringar och barn skulle göra – många gamlingar kånkade spädbarn ned för trappan.
Jag misstänker att mannen i orange på bilden ovan är en taoistpräst.
