DNA Dynasty

Just nu pågår en revolution inom DNA-sekvenseringsteknik. Så kallade ”next-generation sequencing”-metoder gör att man kan kartlägga en individs DNA mycket snabbare och billigare än för ett par år sedan. Det gör att dörrarna till individanpassade diagnoser och behandlingar börjar öppna sig. Ett antal företag som t ex 23 and Me, Navigenics och Knome (alla från USA) har börjat erbjuda personliga DNA-analystjänster, som att skatta risken för olika sjukdomar under en persons livstid. Problemet är att vi vet försvinnande lite om komplexa sjukdomar. Jag misstänker att de skattade sannolikheterna inte är särskilt korrekta för enklare sjukdomar heller (beroende på miljö- och sociala effekter). Men man måste ju börja någonstans och ingen är tvungen att köpa dessa tjänster (får man hoppas).

Nu har Singapore fått sitt första egna individanpassade DNA-analysföretag, och så vitt jag kan se verkar det vara ett riktigt gammalt gott kvacksalvargeschäft. DNA Dynasty försöker slå mynt av singaporianernas besatthet av begåvningstester och extraundervisning av barn (se t ex sajten Kiasuparents) och erbjuder ett DNA-test som sägs kunna avgöra om en baby i framtiden kommer att bli smart, ha hög EQ, eller kanske vara bra på att driva företag (sammanlagt finns 33 olika talangkategorier). Eller som DNA Dynasty själva uttrycker det:

# Early identification of your Children’s Innate Talents. So that you can help your children to achieve better success in life by focusing their development program on their strength instead of their weakness.
# Highly recommended for children from age 1 month to 16 years old. This is the period of high activity within the child’s neuron system for mental, physical and emotional development.

Bra att veta att åldern en månad till 16 år är viktig för ett barns utveckling – själv trodde jag att den perioden var barndomen, så när som på en månad i början.

Jag behöver väl inte ens påpeka att man idag inte kan uttala sig om ett barns framtida talanger utifrån DNA-sekvensen. DNA Dynasty låter sig inte nedslås av det utan påstår att ”forskning har visat att jamaicanska sprinters är snabbare än sprinters från andra länder på grund av genetiska skillnader”. De har förmodligen misstolkat en forskningsrapport som utförligt dissekeras här.

Företaget har också andra produkter som JSP Oxygen Water Purifier, Negative Ion Detox Foot Spa och Spine Correction Naturally. Just ett sådant företag man skulle vilja lämna över sitt DNA till. De ska ha en ”official launch” i Singapore 15 november och jag är nästan (bara nästan) lite sugen på att gå för att se vad de säger.

Ond kö

Igår tillbringade vi 6-7 timmar med barnen på Singapores motsvarighet till Migrationsverket. De tillämpar världens ondaste kösystem: man tar en kölapp och väntar, men numren ropas inte upp i ordning! Det gör att man (1) aldrig kan veta hur lång tid det är kvar (OK, det kanske är svårt att veta även när man går i nummerordning, men då kan man i alla fall göra en kvalificerad gissning efter att ha väntat ett tag) och (2) inte vågar lämna lokalen eftersom man då riskerar att tappa sin plats i kön. För att göra det ännu ondare har de förlagt det enda caféet i byggnaden fyra trappor ner från våningen vi var på igår, och man får inte äta något utanför caféet. Vi var tvungna att vänta i tre olika köer och vågade bara gå ner till restaurangen en gång för att skaffa lite glass till barnen. Ondska!

Tyler Brûlé

Minns ni Wallpaper, den hippa inredningstidningen för folk med för mycket pengar och smak för jetset-livet? Dess chefredaktör Tyler Brûlé lanserade förra året Monocle, en tidning med ungefär samma målgrupp men betydligt bredare teman än inredning. Bland annat rankar den städer med avseende på livskvalitet (eller ”bobarhet”, liveability). Listorna är rätt intressanta, men man måste ta med i beräkningen att Brûlé dyrkar Norden och kanske tenderar att placera nordiska städer lite väl högt (jag minns att Wallpaper brukade ha flashiga fester i Stockholm). Det är också lite skumt att inga amerikanska städer utom Honolulu finns med på årets lista. Någon av Seattle, New York och San Francisco (bara för att nämna ett par) borde väl ha kunnat kvala in? (2007-listan hade i och för sig Portland och Minneapolis …)

I alla fall. Singapore var nr 17 på förra årets lista, men trillade 2008 ner till plats 22 (Köpenhamn var etta, Helsingfors femma och Stockholm sjua.) Till skillnad från oss andra som tar sådana här listor med en nypa salt, fick Singapores myndigheter panik och bjöd in Tyler Brûlé på möte med Ministry of National Development och Urban Redevelopment Authority för att ta reda på hur Singapore kan bli mer attraktivt. Brûlé citerade Richard Floridas bok om ”the creative class” och tipsade om att Singapore måste bli mer tolerant gentemot t ex homosexuella.

I en egen artikel i Financial Times lägger Brûlé fram sina idéer om hur Singapore skulle kunna profilera sig som en oas för bankmän som vill omdefiniera sina livsmål.

Singapore could position itself as a spiritual, tropical outpost with super high-speed broadband for bankers who want to find themselves and chart a new career trajectory.

Uppdatering

Oj, det har gått nästan tre veckor sedan senaste uppdatering … Jag skyller på min sakramentskade Samsung-kamera, som inte vill dela med sig av sina foton till min MacBook trots att den nyss kom tillbaka den från verkstaden (där den var p g a ett annat fel). Därför har jag inte heller några bra bilder av vår lägenhet med omgivningar, så ni får nöja er med ett par fula, lågupplösta mobilbilder.

Vi bor nu i ett bostadskomplex som kallas ”16th storey”, vilket flera taxichaufförer har upplyst oss om (Time Out skriver också om det), men ingen verkar veta varför det heter så.

Jag misstänker att 16th storey är ett av de första statliga bostadskomplex som byggdes när man runt 1970-talet började konvertera Singapore från en samling byar på styltor (kamponger) till en modern storstad. (Det vore lätt att kolla upp om det stämmer, men jag orkar inte!) Anledningen till att jag tror det är att det runt omkring finns ganska många radhus med två våningar. De är mycket pittoreska och trevliga, men man slutade bygga dem ganska tidigt eftersom man förstod att Singapores yta inte skulle räcka till för att inhysa folk i låghus. Mitt i vårt bostadskomplex finns en basar som utgörs av en räcka gamla låghus (de ser riktigt gamla och slitna – men romantiska – ut) med ett slags borggård i mitten. I basaren finns förstås en stor och svettig food court, men därutöver kan man också göra nästan allt från postärenden till leksaksinköp, akupunktur och fotmassage därinne. På något sätt känns det som om en kampong en gång stått där basaren nu är. Man känner också att 16th storey är inbott på ett helt annat sätt än området där vi bodde tidigare.

Nåväl, trade-offen för vårt nya kanonläge är att vi bor lite mindre. De senaste veckorna har varit en testkörning av compact living-konceptet hemma hos oss, och vi tror att vi fått det att funka. Barnen har ett traditionellt barnrum med en massa leksaker, men vi vuxna har satsat på ett minimalistiskt, Japan-inspirerat sovrum med tre tatamimattor (som kan tas undan vid behov) och ett litet japanskt tebord.

Minimalistiskt sovrum (notera tatamin i hörnet)

Barnens lekrum

Barnens lekrum ur annan vinkel

En liten utbyggnadsdel (som kanske varit en balkong tidigare?!) har fått bli kombinerat matrum, tvätthängningsplats och ”trädgård” med blommor vi köpt från en närbelägen trädgårdsstormarknad.

Matplats

Vardagsrummet (som börjar direkt vid ytterdörren – det finns ingen hall) har vi låtit vara ungefär som det var. Här är några översiktsbilder som ger en antydan om lägenhetens struktur.

Vy från vardagsrummet in i köket

Vy från köket in i vardagsrummet

Vårt bostadsområde ligger ungefär mitt emellan två bohemiska expatenklaver, Holland Village och Dempsey Hill. Vi brukar ofta gå till Holland Village för att handla eller fika, men det är lite svårt eftersom det finns flera lekplatser på vägen och Niko vill leka på dem alla. Nedan är en kul staty från en av dessa lekplatser.

Staty nära Holland Village

Holland Village är ett lite kitschigt mini-Europa (med en stor väderkvarn ovanpå hela klabbet) fast med billigare mat (ja, om man går till rätt ställe). Här är kaukasierfrekvensen kanske 20-50 gånger högre än i något annat område utanför turistbältet i mitten av stan. Jag ogillade stället för ett år sedan, men gillar det nu för att man kan köpa riktigt kaffe där. Jag har också börjat tycka bättre om expats under det senaste året … konstigt … när jag bodde i Kina 1996-97 umgicks jag i början mest med expats och sedan mer och mer med lokalbefolkningen…

Precis bredvid Holland Village finns ett oerhört pittoreskt villaområde, Chip Bee Gardens, som har kallats för Singapores enda sanna Bohemia. Det ligger någonting i det, även om det handlar om en höginkomsttagarversion av bohemlivet. Vi pratar charmigt röriga gårdsplaner med stafflin och färgtuber, exotiska statyer i trädgården, drinkar på förstubron, ja, det finns till och med en hårdrocksbar i en av tvåvåningsvillorna.

Dempsey Hill, som jag nämnde ovan, är ett annat favoritställe för bohem-expats, men även här får man vara stadd vid kassa. På Dempsey Hill säljs det antikviteter i en massa stora lador – jag har aldrig sett så många burmesiska möbler förut. Det finns även konstgallerier och ett magnifikt cafe där man kan betala skjortan för en god ostbricka och en latte, och en ”specerihandel” där man kan köpa europeiska läckerheter – dyrt. Det finns t ex ett helt rum fyllt med stinkande fransk ost till fantasipriser. Jag funderade på att köpa en osthyvel, men backade när jag såg att priset var över 200 kronor. Senare kom vi till en riktigt bra gatumarknad i närheten – den påminde om Street vid Hornstull i Stockholm, fast i mindre format. Här kunde man för en billig penning lägga vantarna på lite alternativkulturella singaporianska artefakter och bjuda på tavlor på konstauktion, om man nu ville det.

Nu får det vara nog för den här gången. Som jag antytt tidigare kommer jag förmodligen att avveckla bloggen snart. Jag planerar istället att (sakta) bygga en sajt där jag ska samla information om platser jag gillar i Singapore. Jag har inte hittat några sajter på webben som tar upp mer udda ställen än de gamla vanliga som Raffles Hotel, nattsafarin och Sentosa (inget ont om dem dock).