Eunice Olsen

Eunice Olsen från Singapore ligger för närvarande bland de tio bästa i en stor omröstning om de vackraste politikerna i världen. Nämner det bara för att hon är eurasisk singaporian med svensk-portugisiskt påbrå från pappans sida.

Kul serie

Jag gillar historiska strippar med Singlish

Just can’t get enough

För lite mer än tre veckor sedan råkade jag hamna på en tributkonsert där lokala singaporianska band spelade Depeche Mode-låtar. (Jag vann biljetten i ett onlinelotteri.) Eftersom jag lyssnade rätt mycket på Depeche på 80-talet, men nästan inte har gjort det alls sedan c:a 1992, så var det en lite surrealistisk upplevelse. Först ut var Bushmen, Singapores enda eller i varje fall största reggaeband. Som reggaefan hade jag sett fram emot att se dem live, men mina värsta farhågor besannades – det var slarvig trallreggae i bästa ”reggae är så bra sommarmusik”-stil. Sen kom hardcorebandet 4sides, som i alla fall ansträngt sig lite för att konvertera Depeche-refränger till brutala, komprimerade gutturalvrål. Efter de tre-fyra första låtarna falnade dock nyhetens behag och man började bli nyfiken på nästa band, eller snarare artist, som var Freaky Z.

Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta (jag skrattade för säkerhets skull) åt denne tanige hiphopare som mer såg ut som klassens ordningsman på ett tekniskt gymnasium. Men å andra sidan var kontrasten mellan hans utstrålning och hans kaxiga texter ganska rolig. Synd att låtarna inte hade någon annan Depeche-koppling än titlarna han lånat.

Fram till den här punkten kändes det ju som om konserten inte hade varit speciellt lyckad, men nu kom det sista bandet, The Karl Maka, som egentligen var det enda jag hade haft några förhoppningar på. The Karl Maka gör ett slags lugn, lite melankolisk elektropop som tillsammans med The Analog Girls electronica är det bästa ön har att bjuda på i musikväg. Det visade sig att jag inte hade hoppats i onödan – The Karl Maka hade förberett sig minutiöst. Sångare kom in iklädd kungakrona och mantel och drog igång en klockren cover av Enjoy the Silence. Senare spelade de en version av den klassiska syntpopslagdänga som fått ge namn åt konserten, Just Can’t Get Enough, och denna uppdaterade version var faktiskt mer medryckande än originalet. Publiken, som till överraskande stor del bestod av europeiska män i 45-årsåldern, var i extas. Det mest imponerande var när The Karl Maka plötsligt bytte från synth till piano och sång och spelade en perfekt akustisk version av låten Somebody.

Nedan ett par bilder som jag snott från deras MySpace. Undrar om det inte är undertecknad som står längst till vänster på den första bilden. Vem vet?

Photo credit: Eden Cai

Ordmoln

Under de senaste veckorna har jag roat mig med att låta ett program automatiskt hämta hem meddelanden som passar in på vissa sökord från Twitter. Ett av mina sökord är ”Singapore”, och efter att ha gnetat ihop över 4000 meddelanden gjorde jag ordmolnet nedan med hjälp av Wordle. Ett ords storlek är proportionell mot dess frekvens i textmassan. (Jag har förstås tagit bort ordet ”Singapore”, eftersom det skulle överglänsa alla andra ord i molnet.)

Expats

Time har en artikel om tidigare välavlönade expats som nu tvingats dra åt svångremmen.

On the northern fringe of Singapore, overlooking the slate-gray waters of the Johor Straits, the public-housing estate where Anthony Fulwood lives is so far from the city’s affluent expatriate enclaves that cab drivers are stunned when he announces his address. ”‘For god’s sake, why do you live there?’ they regularly ask me,” says Fulwood. ”‘You’re white!’”

Också i Time (fast ett par år gammal, vilket märks): en lång artikel om hur Singapore försöker ge sig själv en extreme makeover.

Bottle Tree Park

En udda park med skön stämning i norra Singapore.

De vuxna satt och fiskade räkor och drack öl medan barnen ägnade sig åt longkang-fiske (rännstensfiske) och fångade fiskar i små akvarier som man fick ta med sig hem.

Spön i backen

Jag försökte fotodokumentera ett extra ondskefullt regnväder utanför vår lägenhet för ett par dagar sedan. Här är resultaten. Syns det något?

Affischer

Jag har visat affischen här nedan för några av er redan, men jag kan inte låta bli att posta den här också. Mer i samma anda finns att ladda ner i PDF-format från National Environment Agencys hemsida. Folkhemsvibbar i asiatisk tappning.

Cool infinity

Den här bilden kommer från ett funkigt Hong Kong-kafé, ”C-nai”, som ligger precis utanför en av Singapores största gröna lungor, East Coast Park. Tänk er Tanto i Stockholm fast 20-50 gånger större. Ibland får man lust att instämma i lovsånger som Singapore blooms as lush as Eden itself. ”Lush” är rätta ordet. Idag var vi iväg och köpte en planta som vi hoppas ska ge oss en massa mirakelfrukt, som ska göra att allt man äter efteråt smakar gott. Det kommer dock att dröja flera månader innan vi ser några resultat. Trädgården som sålde dem hade tyvärr inga färdiga bär, så vi har inte kunnat testa än. Bilder på mirakelträdet följer senare i veckan, när jag har skaffat en ny USB-kabel för bildöverföring.

Förresten slog blixten ner i Singapores symbol, havslejonet Merlion, samma dag som jag tog Cool Infinity-bilden ovan. Det var ett riktigt våldsamt åskväder den dagen – vi blev till exempel fast i regnet på en uteservering i East Coast Park i ett par timmar. Jag tror faktiskt vi måste ha suttit där just när Merlion blev träffad.