För lite mer än tre veckor sedan råkade jag hamna på en tributkonsert där lokala singaporianska band spelade Depeche Mode-låtar. (Jag vann biljetten i ett onlinelotteri.) Eftersom jag lyssnade rätt mycket på Depeche på 80-talet, men nästan inte har gjort det alls sedan c:a 1992, så var det en lite surrealistisk upplevelse. Först ut var Bushmen, Singapores enda eller i varje fall största reggaeband. Som reggaefan hade jag sett fram emot att se dem live, men mina värsta farhågor besannades – det var slarvig trallreggae i bästa ”reggae är så bra sommarmusik”-stil. Sen kom hardcorebandet 4sides, som i alla fall ansträngt sig lite för att konvertera Depeche-refränger till brutala, komprimerade gutturalvrål. Efter de tre-fyra första låtarna falnade dock nyhetens behag och man började bli nyfiken på nästa band, eller snarare artist, som var Freaky Z.
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta (jag skrattade för säkerhets skull) åt denne tanige hiphopare som mer såg ut som klassens ordningsman på ett tekniskt gymnasium. Men å andra sidan var kontrasten mellan hans utstrålning och hans kaxiga texter ganska rolig. Synd att låtarna inte hade någon annan Depeche-koppling än titlarna han lånat.
Fram till den här punkten kändes det ju som om konserten inte hade varit speciellt lyckad, men nu kom det sista bandet, The Karl Maka, som egentligen var det enda jag hade haft några förhoppningar på. The Karl Maka gör ett slags lugn, lite melankolisk elektropop som tillsammans med The Analog Girls electronica är det bästa ön har att bjuda på i musikväg. Det visade sig att jag inte hade hoppats i onödan – The Karl Maka hade förberett sig minutiöst. Sångare kom in iklädd kungakrona och mantel och drog igång en klockren cover av Enjoy the Silence. Senare spelade de en version av den klassiska syntpopslagdänga som fått ge namn åt konserten, Just Can’t Get Enough, och denna uppdaterade version var faktiskt mer medryckande än originalet. Publiken, som till överraskande stor del bestod av europeiska män i 45-årsåldern, var i extas. Det mest imponerande var när The Karl Maka plötsligt bytte från synth till piano och sång och spelade en perfekt akustisk version av låten Somebody.
Nedan ett par bilder som jag snott från deras MySpace. Undrar om det inte är undertecknad som står längst till vänster på den första bilden. Vem vet?
mars 22, 2009 kl 10:59 f m |
Fab!