The ghost fleet of the recession – Suggestiva bilder av olastade båtar som ligger och väntar utanför Singapore. Det känns dock som om artikelns vinkling är lite krystad eftersom Singapores ekonomi faktiskt går rätt bra för närvarande – folk köper t ex lägenheter som aldrig förr. Men som sagt, bra (och lite ballardianska) bilder.

No drugs please, we are Singaporean goths – Det finns förstås singaporianska depprockare, även om de inte är så många. Här intervjuas några av dem på Club Nova (!). Det finns en got-blogg här.’

Someone even used toilet bowl in showroom: Vissa gör sig lite väl hemmastadda på IKEA i Tampines, Singapore. (Sånt här har jag dock inte sett på det IKEA vi brukar frekventera på Alexandra Road.)

Young temple mediums vulnerable: En för mig rätt uppseendeväckande artikel från dagens Sunday Times. Utdrag:

From several interviews, The Sunday Times found that it is not uncommon for teens and young adults to become Chinese mediums – or tang ki – in Singapore.

Retiree Ronni Pinsler, 60, has been researching Chinese-based religions and the practice of mediums for about 30 years.

A former gemstone trader, he got to know some temple mediums.

‘Young mediums nowadays start at, say, 17 or 18 years old. In the 1970s and 1980s, they were younger, but now they hold off being one as it interferes with schooling,’ he said.

[...]

Mr Ivan Lim, a 25-year-old IT technician with a telco who has been a medium since he was 21, said: ‘Good teaching and training are very important to ensure that young mediums don’t stray from their path.’

<!–
They are prone to stress, anxiety and confusion, say some. -ST –>

(Image credit: SPH/Straits Times)

Straits Times hade en lång artikel om informationsaffischernas historia i Singapore. Den roligaste affischen tyckte jag var den om att långhåriga män minsann fick finna sig i att betjänas sist av alla på t ex posten. Det här var tydligen runt 1970, när man var rädd för att hippies skulle få fotfäste i landet.

Enligt Lonely Planets guidebok stämplade man på den tiden också långhåriga mäns pass med ”S.H.I.T.”, vilket stod för ”Suspected Hippy In Transit”. Här finns instruktioner om hur man känner igen en hippie. Den här tavlan verkar i och för sig vara från Malaysia, men i alla fall.

Utan egentlig anledning följer här en liten behändig ordlista med Singapore-engelska termer som används av mina barn:

sco (”scold” – man sväljer slutkonsonanterna): Att gräla på någon eller säga åt någon. Exempel: ”You don put it back, teacher will sco you.”

ready (”already”): Fungerar som en partikel som markerar att en handling är avslutad (jfr. partikeln 了 ”le”/”liao” i mandarin). Exempel: ”Go playground ready” – ”Jag har varit på lekplatsen”, ”The teacher sco me ready” – ”Fröken grälade på mig”, ”It’s finis ready” – ”Den/det är slut”.

spoi (”spoiled”/”spoilt”): Trasig, sönder. Exempel: ”Dis one spoi ready” – ”Den här är trasig”. spoi används oftast tillsammans med ready.

pass urine / pass motion: kissa/bajsa. Exempel överflödiga.

En video som målar upp ett framtidsscenario om hur Singapore kommer att vara 2015. Den är utvecklad av IDA, Infocomm Development Authority, så tonvikten ligger på hipp teknik, särskilt s k augmented reality, där man kombinerar datorgenererad information med den ”riktiga världen” (ni vet vad jag menar). Ett exempel på en augmented reality-tillämpning som finns idag är en mobilkamera som plockar fram eventuella aktuella bostadsannonser gällande lägenheter i ett hus som kameran pekar på.

De här listorna är naturligtvis både subjektiva och ofullständiga.

Bästa kaféerna i Singapore

1. Casual Poet (på tredje våningen i ett gammalt shophouse i Chinatown)
2. vilket café som helst på Haji Lane (enda gatan i Singapore som skulle kunna beskrivas som ”flummig”)
3. Singapore Art Café (ligger bredvid konstbiblioteket i Esplanade)

Jag vill också flagga för ett nytt svenskt (!) café, Fika, som ska öppna nära Bugis, och för ett saudiarabiskt café i Ion Orchard. Lovar att rapportera om dem på bloggen så fort jag besökt dem.

Bästa kaffet i Singapore (ingen inbördes rangordning)

• TCC, The Coffee Connoisseur (finkaffe typ Blue Mountain)

• Han’s (lokalt kaffe)

• Rocky Master (bryggkaffe med klös)

• Wiener Kaffeehaus (har det mesta inom bönor; för bl a Kopi Luwak)

Men vet ni vilket café som vann i Time Out Singapores jämförelse? Ingen mindre än finska Robert’s Coffee, som ju även finns i den i övrigt löjeväckande food courten bredvid Hötorget i Stockholm.

Sämsta kaffet i Singapore

1. Jacob Ballas Children’s Garden. Annars ett toppenställe som varmt rekommenderas till barnfamiljer, men kaffet är rena rävgiftet.
2. IKEA.

Jag hade turen att se två bra ”gig” (okej, det kanske inte är rätt term) i Singapore i juni.

Först såg jag lokala indiekultfavoriterna The Observatory i ett spektakel som hörde till Singapore Arts Festival. Tillsammans med konstfilmmakaren Ho Tzu Nyen (He Ziyan) hade de kokat ihop en föreställning i vad de kallade ett ”inverterat visuellt fält”. Vad det innebar rent konkret var att publiken satt i små trånga bås, på gamla pappkartonger och tittade utåt från rummets mitt på filmskärmar. (Det fanns kanske sex sådana bås.) Bandet spelade i mitten av rummet, fast en våning ovanför publiken, det vill säga om de spelade – det såg man p g a konstruktionen inte riktigt.

Musiken var i alla fall väldigt bra – monoton drone med mycket elektroniska inslag. Filmen som projicerades på skärmarna verkade handla om någon form av tropisk efter-katastrofen-värld inspirerad av Francis Bacon, Caravaggio och Tsai Ming-Liang. Det hela kändes lite rollspelsaktigt på något sätt.

Den andra bra musikföreställningen under juli var en helt oväntad gamelan-konsert som plötsligt bara råkade äga rum på ett torg nära vårt hus. Det var väl kanske en lättviktig ensemble om man jämför med vad som försiggår på Java, men de hade flera sorters mystiska xylofoner och trummor, och män som klädde ut sig till djur och slog efter varandra med piskor (riktiga sådana – en medverkade pojke fick sig ett ordentligt rapp och måste avbryta).

Monoton och bra musik även detta. Det är sådant man vill snubbla över när man nu ändå är i Sydostasien.

Jag erkänner villigt att det inte blivit så mycket bloggande på sistone. En av många anledningar till det är att jag startat en annan (opersonlig och mer teknisk/trendspaningsinriktad) blogg. Jag har också varit lite för lat att blogga och istället rapporterat om diverse händelser (som det mycket arty evenemang med Singapores indierockgiganter The Observatory som jag bevistade i juni) på Facebook istället.

Nu vill jag dock stoltsera med att jag har varit och klättrat på vad som tydligen ska vara världens högsta inomhusklättervägg av typen via ferrata. Väggen är c:a 30 meter hög och sträcker sig över fyra våningsplan i ett nybyggt köpcentrum, Orchard Central. Folk kan sitta och glo på en från kafebord medan man klättrar – det finns kafeer längst ner och ungefär mitt i. Lite längre bort fanns en rätt ball staty, kanske 20 meter hög, av en shoppande tjej med stövlar som sträckte sig över en hel våning.

Klättrandet var ganska kul efter att jag hade fått kläm på hur man skulle göra med ”krabbklorna” och resten av utrustningen. Efter en timme eller så nådde vårt lag (4 personer från mitt jobb) toppen. Yiqing tog de här bilderna med sin mobiltelefon från kafeet nedanför väggen. Jag är klättrare nr 2 med grön t-shirt.

I en tidigare inkarnation av den här bloggen skrev jag om ett ”fisk-spa”, där man kunde få fotvård av fiskar. I lördags åkte vi med mamma, som var på besök här (hon har nu åkt hem och är tyvärr fortfarande sjuk efter resan), till en fiskodling i nordvästra Singapore, där de hade satt upp ett eget minifiskspa, Dr Fish. Mamma beslutade sig för att prova.

Efteråt sade hon att känslan av de nafsande fiskarna satt i ganska länge.

Fiskodlingen kunde också bjuda på andra attraktioner som räkfiske, sköldpaddsmatning osv. Den låg verkligen ute på vischan – jag visste inte ens att Singapore kunde bjuda på den typen av landsbygd. Bussarna kom en gång per 1.5 timme och så vidare. Det fanns också en getfarm och en groduppfödning (bland mycket annat).

The Clinic i Singapore är en bar med något slags bisarrt medicinskt tema. Jag har inte besökt den, men däremot dess överdådiga (och konstiga) webbsida. Det verkar som om de ställer ut verk av Damien Hirst, fast jag har inte fattat om det är på riktigt.

Dagens oväntade t-shirt-siktning: trött kinesisk mamma, ca 45 år, försöker valla sina små barn nere på lekplatsen utanför vårt hus. På sig har hon en t-shirt med texten ”Oktoberfesten” i något slags death metal-typsnitt. Längre ner står det ”Skara Stadshotell 2001″.